Jorge Rossy

Barcelonabördige trummisen, pianisten och vibrafonisten Jorge Rossy väljer att inrikta sig på vibrafon och marimba på sitt nya album. Puerta innebär Rossys första album som bandledare för ikoniska etiketten ECM, för vilken han redan figurerat i många andra sammanhang. Här bildar Rossy trio med den cirka två decennier yngre tysken Robert Landfermann på kontrabas, och veterantrummisen Jeff Ballard från USA. 

Den senare har lirat med giganter som Ray Charles, Pat Metheny och Chick Corea. Gemensamt med Jorge Rossy har han det faktum att bägge spelat trummor i pianisten Brad Mehldaus trior, under två helt olika perioder av dennes karriär. Rossy ingick i Brad Mehldaus första långvariga trio i över ett decennium, innan Ballard tog över trumstolen i mitten av 00-talet. 

Jorge Rossy presenterar uteslutande egna kompositioner på Puerta. Nåja, Maybe Tuesday är förstås baserad på George Gerschwins örhänge The man I love. Och Cargols är komponerad av amerikanske jazzsaxofonisten Chris Creek, som spelat en hel del med den här skivans trummis Jeff Ballard. 

Musiken på Puerta är melodisk, medryckande, stämningsfull – och äger den speciella fördelen att det inte är lika vanligt med en triosättning där vibes leder tillställningarna, jämfört med exempelvis pianotrior. Jorge Rossy har ett visst musikaliskt släktskap med den Dave Holland-bekante vibrafonisten Steve Nelson, men mest av allt låter han som sin egen över Puertas tio spår. 

Samspelet går inte att klaga på. Lyhört låter de musiken komma i första rummet. Precis som när vi tidigare i år kunde höra Jorge Rossy bakom trummorna på danske gitarristen Jakob Bros album Uma Elmo, i en ny trio med norske trumpetaren Arve Henriksen, även det släppt på ECM.