Kit Downes

Vermillion är den engelske pianisten Kit Downes första skiva med denna trio. Han är i mitt tycke en av de intressantaste yngre pianisterna från landet, och att han har haft pianisten John Taylor som lärare hörs tydligt. 

Hälften av kompositionerna är skrivna av Kit Downes, den andra hälften av basisten Petter Eldh. Att en av trummisen James Maddrens lärare var Martin France (som spelade mycket med John Taylor) bidrar än mer till det jag upplever som ett brittiskt sound. 

Musiken är ofta rytmiskt väldigt komplex, men samtidigt mjukt böljande och låter inte alls “svår”. Samtliga spår rör sig i en kammarjazzstil, där pianot absolut är den drivande kraften, med en kraftfull och aktivt följsam bas. Tätast samspel hörs mellan piano och trummor, där de bitvis har en otroligt varsam och gemensam andning. Ofta rör sig musiken framåt nästan som i ett steg bak två steg fram, vilket bidrar till att det är väldigt intressant att lyssna på; det tar frekvent oväntade vändningar efter en litet steg bakåt. 

Kit Downes har en stor variation av uttryck i sitt spel, ett varsamt anslag och mycket självsäkert spel, det är ekvilibristiskt utan att vara show-off, och i improvisationen känns det öppet och verkligen utforskande. 

Skivan avslutas med en cover på Jimi Hendrix Castle made of sand och den smälter ihop perfekt med helheten, som faktiskt också har en väldigt bra låtordning!