El Khat
Albat alawi op 99
Skivbolag: GlitterbeatFormat: CD/LP/DL
Recenserad av: PM Jönsson
Publicerad: 20 maj 2022
Bekantar mig med skivan på en spårvagn ut mot Göteborgs nordöstra förorter och höjer öronbrynen vid ett flertal tillfällen. Jag är dåligt påläst och vet ingenting om El Khat. Musiken fångar mig, men varifrån kommer denna halvgalna mix av stilar och sound? Nordafrika, nej, det yviga blåset får mig att tänka på någon gammal Kusturica-film, men det kan omöjligt vara Bosnien eller något annat Balkan-land. Mellanöstern, kanske, men i så fall jäkligt eget.
Eller är det ett gäng musiker från olika delar av världen som strålat samman i en förtort typ Angered eller Bergsjön, eller kanske Paris utkanter? Eller Kairo?
Jag gissar fel. El Khat är ett band vars medlemmar kommer från Tel Aviv i Israel, men bandets drivande kraft Eyal el Wahab har rötter i Jemen och bandet/projektet är ett sätt att bejaka de jemenitiska rötterna och att kasta in landets musikkultur i en modernare kontext. Musik från Jemen är inte så känd – men det som gör El Khat till en ovanlig fågel är hur musiken kastar sig mellan instrument och temperament. Eyal el Wahab har spelat fiol i klassiska orkestrar, men här har fiolen en annan agenda, och trycks ihop med hemmagjorda instrument, burkiga slagverk, oud, det där blåset, diverse skrammel, och (ibland) sång. På debutalbumet fanns det spår av traditionella låtar, men nu är det el Wahabs egna skapelser. Musik som attackerar och sällan, ja, aldrig, sitter still.
Spårvagnen stannar och jag går av i Angereds centrum, med musiken i lurarna, och tänker att det är så här jag skulle vilja se El Khat live. Mitt på ett torg, mellan grönsaksstånden och shawarmahaken, i ett ständigt föränderligt myller.







