Flock

Redan sättningen visar att den brittiska kvintetten Flock är udda: en slagverkare, en träblåsare, en trummis och två som spelar klaviaturer. Att de tio spåren på totalt 67 minuter visar sig vara improviserade är än mer överraskande, för bandet mal på så samspelt och dynamiskt att det låter oerhört genomarbetat. 

Ömsom lägger de stämningsfulla klanger på analogsyntar, glesa rytmer och mjukt brummande basklarinett, ömsom ger de sig in i långa låtar (två är över tretton minuter, två andra drygt sju) med hypertajta grooves, djup syntbas, gyil (västafrikansk xylofon) och distade elpiano-ostinaton. Vid varje lyssning upptäcker jag fler och fler detaljer, och musiken är stundtals närmast hypnotisk, inte minst tack vare de minimalistiskt repetitiva fraserna på träblås och klaviaturer. I My resonance släpper de dessutom fram sin fulla kraft och brakar loss rejält. Mäktigt!