Stephan Micus

Stephan Micus nya skiva är kanske lite mer dramatisk än många av hans tidigare alster. Det beror på att hela skivan är tillägnad de olika åskgudar som finns i olika delar av världen. Men egentligen har skivan sitt ursprung i att Micus sedan 1970-talet fascinerats av ett instrument som de tibetanska klostermunkarna använder i sina ceremonier, den fyra meter långa trumpeten dung chen. Som förste icke-munk fick Micus lära sig hur man spelar på trumpeten. Skivans nio spår är tillägnade olika inkarnationer av åskgudar och Tor är en av dem. Trots detta är det inte på spåret A song for Thor som nyckelharpan klingar – och det är lite typiskt för Micus. Han håller inte alltid fast alla sina etniska instrument i den tradition som de hämtats från. 

När jag först började lyssna på Micus inspelningar för cirka fyrtio år sedan tyckte jag att detta var en brist, men med tiden har jag blivit mer förlåtande. Kanske har jag efterhand insett att Stephan Micus inte är någon ytlig globetrotter som köper upp instrument bara för sitt eget nöjes skull. Han letar efter unika klanger som han kan kombinera i nya överraskande kompositioner som inte liknar någon annan musik.