Skivrecension

Sacrum profanum
Friare jazz

Akmee

Sacrum profanum

Skivbolag: Nakama Records
Format: CD/LP/DL
Recenserad av: Robin Skarin
Publicerad: 22 sep 2023

Akmees andra skiva Sacrum profanum tar vid där deras förra Neptun slutade. En kvartett av norska musiker bestående av Erik Kimestad Pedersen på trumpet, Kjetil Jerve på piano, Erlend Olderskog Albertsen bas och Andreas Wildhagen på trummor. Inspelat i en träkyrka ger det skivan en karg, nästan naken ljudkvalitet där varje liten nyans på instrumenten hörs tydligt. Kompositionerna är skrivna av samtliga medlemmar och lämnar också stort utrymme för improvisation, så helheten upplevs väldigt samstämd och jag upplever inga större olikheter i låtarna vilket bildar en bra helhet. 

För det är lite spretig musik, improvisationen kan gå åt väldigt olika håll och byta riktning ganska tvärt, så det gäller att hänga med i svängarna. Ljudet känns också väldigt ”live” och det är musik som jag gissar också upplevs väldigt bra på en livekonsert. Trots att titlarna på skivan är på polska låter det hela väldigt norskt. Oroligt och rastlöst med ett högt tempo blir det plötsligt väldigt tyst på näst sista låten Fraktal. Ett ensamt cymbalslag som tillåts klinga ut cirka fyrtio sekunder, följt av ett till lika långt. Sedan kommer några djupa pianotoner och kontrabas med stråke, innan trumpeten kommer in med ett fåtal toner och låten är slut. Här kommer jag att tänka på den ungerske kompositören György Kurtág som lär ha sagt att varje tystnad måste förtjänas. Det blir en ganska skön öronpaus efter den händelserika skivan innan det kanske starkaste spåret, Dzwiek, avslutar, kanske just för att tystnaden fått mina öron att spetsas lite extra.


Fler recensioner

Annonser