Sylvie Courvoisier

Pianisten Sylvie Courvoisier har alltid gått sin egen väg, spelat på New Yorks alternativa scener i en stil som ofta rör sig mellan fri impro, nutida konstmusik och jazz. På Chimaera medverkar trumpetarna Wadada Leo Smith och Nate Wooley, gitarristen Christian Fennesz, basisten Drew Grass och trumslagaren och inte minst vibrafonisten Kenny Wollesen. 

Dubbel-cd:n består av sex långa låtar där musikerna har tid att ta plats. Det är ömsom skrivet och improviserat, ofta långa partier av ljudlandskap frambringat av gitarristens elektronik och effekter med subtila klanger av piano och vibrafon, och cymbaler som spelas med stråke (tror jag i alla fall.) Ofta är helheten så invävd att det bildas en enhetlig ljudbild med exempelvis trumpeternas unisona melodier över. Emellanåt höjs tempot men oftast går det tillbaka till den rymdfyllda klangen. 

Det finns ett typiskt klassiskt anslag i Sylvie Courvoisiers ton och lika hemma är hon när hon spelar med händerna inne i pianot. För oss som gillar långa låtar är det ofta väldigt spännande att höra vart det ska ta vägen, och det ger musiken en touch av klassisk eller nutida musik. Varje musiker ges verkligen tid för sin egenart men ändå blir helheten väldigt mycket en summa och inte spridda delar. Det är en samling toppmusiker från de alternativare delarna av jazzen och allt låter snyggt och proffsigt, de stökiga delarna blir alltid lagom stökiga. Sammantaget är det väldigt lyssningsbar musik som jag tror kan uppskattas av många med intresserade öron.