IPA

Det tycks finnas ungefär hur många norsk-svenska så kallade supergrupper inom jazzen som helst, och vissa musiker dyker upp i en hel del av dem. IPA har hängt med ett bra tag och detta är deras sjätte platta, och kvintetten består mycket riktigt av välkända namn. Inledningsspåret av Magnus Broo heter Ballet, en titel som känns närmast ironisk med tanke på hur hetsigt snabb låten är, inte minst i Håkon Mjåset Johansens pådrivande trumspel bakom de parallella solona på trumpet, sax och vibra. Den kontrasterar mot Mattias Ståhls betydligt mer lågmälda Stray som varken har groove eller solon. I stället är det Ståhls vibrafon och Broos trumpet som sätter färg på denna korta bit. 

I titelspåret, uppkallat efter Grimstaskogen i västra Stockholm, lägger Atle Nymos kontrabasklarinett ett snyggt brummande riff i botten av denna sju minuter långa och mycket svängiga låt, och i andra spår släpper han loss i riktigt fina tenorsaxsolon och får sällskap i stämspelet av Ståhl på sopransaxofon minsann! 

Att det är Ingebrigt Håker Flaten som spelar kontrabas är, som i så många andra av dessa norsk-svenska band, en självklarhet.