Rob Luft
Dahab days
Skivbolag: EditionFormat: CD/LP/DL
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 24 nov 2023
Öppningsspåret Be water, my friend får mig varje gång att tänka på Sparks-låten My baby’s taking me home från 2002. Det är samma rytmiska tänk, om än betydligt mindre påstridigt hos Luft. Nu tror jag inte att Sparks är någon direkt influens på den brittiske gitarristen och kompositören Rob Luft, men vem vet? Han är ju åtminstone en erkänd progrock-diggare.
Dahab days är nu inte artrock eller progrock, utan ännu ett snyggt jazzalbum från Luft, där hans elektriska och akustiska gitarrer (och kalimba) får stöd av Joe Wright på tenorsaxofon, Joe Webb på piano och Hammond, Tom McCredie på bas, och Corrie Dick på trummor och percussion. Långvariga musikervännerna Alice Zawadzki, Byron Wallen och Steve Buckley dyker också upp för att skapa jazz av det – ursäkta uttrycket – luftigare slaget. För det här är särdeles lätt att ta till sig, men icke alls utan innehåll, mål eller mening. Bliss out, som ett av spåren heter.
Den här gången förstärks musiken av en stråkkvartett på sina ställen. Detta i en musik som blivit till i fiskebyn Dahab på Sinaihalvön i Egypten; en by som fått namnge skivan, och som möjligen kan anas mellan tonerna. Här finns drag av både Mellanöstern och Afrika, till och med Brasilien på något ställe. Eller kanske återspeglas den långa, pandemiorsakade Egypten-vistelsen särskilt i titlar som Sunshine music och Endless summer?
Förutom eget material tar Luft upp låtar från så skilda håll som electronica-gurun Aphex Twin (låten Flim), Duke Ellington och den traditionella arabiska musiken. Dessa smälter väl in bland Lufts egna nummer.
Alldeles nyss kunde vi höra Rob Luft på den Albanien-födda Elina Dunis aktuella ECM-album A time to remember, där Luft bidragit i komponerandet. Hans egen skiva är lika skonsamt behaglig för öronen, och kunde faktiskt lika gärna varit släppt på just den tyska etiketten.







