Al Di Meola

1976 släppte Al Di Meola sitt debutalbum Land of the midnight sun, fortfarande ett riktigt hörvärt album. Det är 48 år sedan. Sammanlagt har han spelat in ett trettiotal album och i somras fyllde han 70 år. Med nya albumet Twentyfour visar han att kreativiteten och spellusten är intakt. Det är ett dubbelalbum omfattande femton låtar. 

Ursprunget till skivan kom under pandemin som en nödvändighet att få uttrycka sig. Man känner igen sig i gitarristens musikaliska värld: här samsas världsjazz med fusion i hans rätt egna stil. Det går inte att ta miste på att det är just Al Di Meola med sin patenterade knixiga stil med snabba dragningar och rytmiska finesser. De finaste låtarna är de där han spelar akustisk gitarr och här man får sig vackra, romantiska melodier till livs, lite av en ny sida i hans komponerade. Som bäst blir det när han lägger en grund med rytmiskt varierad kompgitarr tillsammans med slagverket där man vid sidan om latin-slagverk också kan höra tablas. 

Många suveräna låtar blandas med några som inte är lika bra. Låtmaterialet skulle räckt till en klockren skiva, med dubbeln blir det lite för mycket. Sammantaget ändå ett dubbelalbum värt att höra. Här finns en hel del riktigt fina kompositioner framförda med värme och elegans.