Skivrecension

Gläntan / Resonansium / Vägen
Kammarmusik / Storband / Fri impro

Peter Danemo / Peter Danemo & Norrbotten Big Band / Nevrin-Landin-Danemo

Gläntan / Resonansium / Vägen

Skivbolag: Resonansium Records
Format: CD/DL
Recenserad av: Rasmus Klockljung
Publicerad: 23 maj 2025

Peter Danemo är en skicklig och mångsidig trummis och kompositör, och tydligen också duktig på att spara på sin musik riktigt länge. Ur sin byrålåda plockar han nu fram tre inspelningar som inte har getts ut på skiva tidigare.

Gläntan är ett beställningsverk med fem låtar som Danemo komponerade 2019 på uppdrag av Sveriges Radio P2. Här möts nio musiker från både jazz (Joakim Milder, Britta Virves, Christian Spering och Danemo själv) och klassisk musik. Musiken är oftast lågmäld och vacker, med träblås (saxofoner, tvärflöjter och klarinetter) och stråkar (violin och cello) samt slagverk, utöver piano, kontrabas och trummor. The thing påminner närmast om en jazzballad med fina solon på bas, sax och piano, medan The twelve präglas av mer spänning och korta, dynamiska blåsfraser innan Milder släpper loss i ett kraftfullt sopransolo. 

Några år tidigare komponerade Danemo musik för Norrbotten Big Band. Allt han skrev fick dock inte plats på den skiva som då gjordes, och på plattan Resonansium får vi nu höra fyra tidigare outgivna stycken från en liveinspelning gjord 2016, med kompositören som dirigent. 

Att inledande Ember inte rymdes på den ursprungliga utgåvan förutsätter jag beror på att stycket är hela arton minuter långt, för kvalitet saknas knappast här. Det är en spännande resa genom en ljudvärld kryddad med Danemos live-elektronik och där blåsarna verkligen får visa upp mångskiftande klangfärger. Enbart tre solon spelas vilket ger solisterna utrymme att sträcka ut i tre helt olika slags solon. 

Även titelspåret är riktigt långt och omväxlande, med allt från mäktigt tryck i blåset till ett avskalat trumpetsolo försett med delayeffekt. Arvid Ageborgs likaledes elektroniskt bearbetade trombonsolo över avgrundsdjupt brummande träblås i avslutande Leaving the scene är också riktigt snyggt, och just greppet att elektronik på olika sätt används i flera blåssolon gör att Renonansium sticker ut även bland andra storbandsskivor. 

Den tredje skivan, Vägen, är raka motsatsen till noggranna kompositioner för stor ensemble. Pianisten Klas Nevrin, kontrabasisten Pär-Ola Landin och trummisen Peter Danemo hade aldrig spelat tillsammans innan de en dag 2009 gick in i studion och improviserade helt fritt. Även det resultatet hamnade dock i den välbekanta byrålådan. Det vi nu får höra är sju improvisationer, mellan en och tretton minuter långa. Nevrins flitiga löpningar och drillar sällskapar med Danemos ofta intensiva och flyhänta men aldrig slamriga spel, och när det uppstår små luckor fyller Landins bas gärna ut dem. Det händer mycket men är samtidigt dynamiskt omväxlande, emellanåt väljer Danemo klockor och annat smått i stället för trummorna eller spelar enbart cymbaler. 


Fler recensioner

Annonser