Savina Yannatou

För några år sedan recenserade jag den grekiska sångerskan Savina Yannatous senaste konsert i Stockholm, och nu släpps den repertoaren slutligen på skiva. Liksom på konserten medverkar den tunisiskfödda sångerskan Lamia Bedioui och som alltid ensemblen Primavera en Salonico. Temat är vatten – livgivande vatten, vatten som dränker, vatten i form av tårar. Sångerna har ursprung i många olika århundraden och länder, och precis som vanligt när det gäller Yannatou sjunger hon, och Bedioui, på en mängd olika språk.

Många spår är enormt vackra, Yannatou sjunger så innerligt och det instrumentala kompet är så mjukt och följsamt med brädcittran qanun, kontrabas, slagverk, oud och fiol. Samtidigt har hon och ensemblen en annan sida som de brukar släppa fram vid några tillfällen per projekt. Ett exempel är den grekiska sången Perperouna som börjar lugnt för att sedan spåra ur med väsig neyflöjt, jazzig bas, intensivt ramtrumspel och en röst som närmast totalt spricker sönder – alltihop samtidigt. Dragspelet som låter som det massakreras i ett annat plötsligt utbrott är också spännande. 

Som vanligt är Yannatou och Bediouis tvära kast mellan skönsång och halsbrytande, improviserad röstakrobatik och deras växlingar mellan språk och stilar imponerande, men det är ändå i de stillsamma, ljuvligt vackra sångerna som skivan är som allra bäst.