Coco Chatru Quartet

Coco Chatru är en mystisk, mytisk figur som inspirerar denna svenska kvartett gamla jazzrävar när de skapar sin musik. En äventyrare från Mälarhöjden vars efterlämnade brev råkade komma i medlemmarnas händer. Breven berättar om djuphavsexpeditioner, märkliga tebjudningar under storstäder och om roulettspelande med ljusskygga individer i skyskrapor så höga att de säkert stör vädret.

Hur mycket sanning det ligger i detta är upp till var och en att avgöra. Men om detta kan bilda en ram att komponera musik kring så är det ju bara att vidhålla historien, hur Coco den än låter.

Sant är i alla fall att Coco Chatru Quartet är en Stockholmsensemble med ett tätt samspel och då inte bara kring det brädspel kvartetten de facto skapat. Kontrabasisten Håkan Trygger förefaller vara en pådrivande motor i bandet, och skivbolaget bär också hans namn.

Och precis som ovan delgivna myt så är musiken lekfull i uttrycket. Lekfull och högst levande. När jag lyssnar på den här skivan känns det som att jag kommer lika nära som om jag satt och duckade för instrumenten på det extremt intima Glenn Miller Café. Trots att skivan är inspelad i Konserthuset, av alla ställen.

Fjolårets debutalbum Future hade en stilig Coco Chatru i silhuett på ett omslag målat av Galago-serietecknaren John Andersson. På uppföljaren medföljer ett brädspel som lyssnaren kan dra ut och som knyter an till musiken och låtarna. Den här gången är det tecknaren Knut Larsson som förverkligat Håkan Tryggers idéer. Ett originellt och taktilt grepp som också speglar hur själva musiken låter.

Trygger är dock inte ensam i kvartetten, som trots alla nyss nämnda hyss faktiskt består av just fyra personer. Altsaxofonisten Linus Kåse har passande nog en lätt berättande stil när han spelar. För enkelhetens skull kan vi väl kan kalla dem Kåserier. Med jobb inom ljudteknik är det också han som ansvarar för inspelning, mix och mastering av albumet.

Kåserierna balanseras mot Charlie Malmbergs barytonsaxofon och Daniel Kåses dynamiska trumspel. Tillsammans bildar de en enhet med visioner om att jazz inte behöver vara det ena eller andra; den kan bara få existera också.