Daoud

Som så mycket annan av dagens musik så är det inte helt lätt att artbestämma musiken på trumpetaren och låtskrivaren Daouds nya platta. Kärnan är jazz men uppblandat med mycket annan populärmusik som electronica, fusion och funk. Musiken är ändå så pass groovedriven på ett funkigt sätt att jag väljer att kalla den jazzfunk, med ett helt samtida och modernt sound. 

Artisten har tillsammans med sina medmusiker skapat en tät och mustig ljudbild med massor av rytmiska finesser. Trumpetaren skriver i konvolutet att han inte var särskilt populär som barn och att han är förvånad att han nu har så många vänner. Musiken är skapad i den ambivalensen, ett slags existentiell sådan får man tänka. För i det klingande resultatet hörs egentligen ingen ambivalens, däremot märks ett starkt behov att uttrycka sig. Det finns aggressivitet i någon låt och ett visst vemod skiner igenom, men det som är mest slående är glädjen och lusten som kommer till uttryck i de fjorton låtarna. 

Han har band med sig på trummor, kontrabas, syntar med mera, dessutom ett gäng gäster på bland annat saxofon, flöjt och gitarr. Det lätt att ryckas med av musiken på skivan.