Béla Fleck, Edmar Castañeda, Antonio Sánchez

En jazztrio – vilka instrument förväntar ni er? Ja, det finns en del standardsättningar att välja på, men banjo, harpa och trummor är väl en högoddsare? Men så är det här, och på något sätt inte minsta konstigt eller överraskande med de musiker som samlats till: banjomästaren Béla Fleck, hyllade colombianske jazz-harpisten Edmar Castañeda och lika hyllade och Grammy-vinnande mexikanske trummisen Antonio Sánchez. De är alla alltid i mer eller mindre udda sammanhang – och tar ut allt ur situationen. 

Castañeda är helt fantastisk med sin harpa. Jag visste inte att det lite ”mossiga” instrumentet kunde användas så som han gör. Men det är klart, jazz kan spelas på vilket instrument som helst. Det är tanken, kreativiteten som avgör. Sanchez trummor kan jag inte bli lika lyrisk till, men visst är det bra, jag bara kan inte bedöma det konstnärsskapet. Och så Béla Fleck, denna mästare inte bara på banjo utan på musik över huvud taget. En sån lätthet han har när han improviserar över de finurliga, naturliga och roliga teman som musikerna turats om att komponera. Fleck improviserar över alla skalor, stämningar och genregränser man kan tänka sig. Yopp! Jag kan erkänna att jag inte lyssnade på honom i hans tidigare liv som bluegrass-banjoist, bara på senare år när han glidflugit mellan alla möjliga musikstilar. 

Låten Kaleidoscopes till exempel börjar i samba-stil med banjo och harpa hopknådat i ett märkligt sound, som en flygel, och sedan leder Fleck in trion i improvisationer som känns karibiska, irländska och vad vet jag. Det är bara kul. Som sagt: Topp!