Elsa Nilsson, Martin Fabricius

Duon Elsa Nilsson, flöjt, och Martin Fabricius, vibrafon, har spontant spelat in denna skiva bestående av fri improvisation. Inget förkomponerat material, inga pålägg av instrument i efterhand, inga klipp i låtarna. Båda musiker använder sig också av elektronisk ljudbearbetning i stunden vilket ger skivan ett speciellt sound där instrumenten blandas ihop så mycket att man ibland inte vet vem som spelar vad. På flera spår, exempelvis i låten Weight, används mycket dist och oktavpedaler som gör att båda instrumenten också låter en (eller två) oktaver ner och det blir ett sound som lika gärna kunde ha varit syntar. 

Det finns något väldigt levande med ljudbilden antagligen just för att det inte är synt på klaviatur som spelas, för ljuden har ständigt ett akustiskt rotat sound som ger helheten en organisk textur och håller kvar musiken på marken. Det flyger aldrig iväg i rena ljudkollage. Flera spår, exempelvis Wow fish har lite filmisk karaktär och skulle kunna vara musiken till en film som utspelar sig under ytan i Arktis. Drömskt, svävande och med stark pondus.