Sol Sol

Den som följt kvartetten Sol Sol från debutalbumet Unaccustomed soil (Signal and Sound, 2019) och vidare genom 2022 års What year is it? och fjolårets Almost all things considered (båda på Sail Cabin Records) kommer definitivt att kunna relatera till den uttrycksfulla musik som också genomsyrar gruppens fjärde album.

Om inledande stycket Prelude visar vilken obändig kraft och energi som Elin Forkelid kan utsöndra ur sin i detta fall tenorsax (även om hon på skivan också hanterar alt-, sopran- och barytonsax med samma potens) visar det vackert mollmättade stycket Elvira Segura att albumet inrymmer kärnfullhet även när musiken är lågintensiv. 

Samspelet mellan Forkelid och gitarristen David Stackenäs, som båda står bakom det dryga timmen långa albumets tio kompositioner, är fulländat – och lika formidabelt som det från basisten Mauritz Agnas och trumslagaren Nils Agnas (som ersätter Anna Lund).

Som mest frispråkig är musiken i stycket Interlude, där Forkelid utstötande av fraser på sin sax ställs mot Stackenäs utforskande av gitarrens klanger och Nils Agnas bara kommer med försiktiga kommentarer från sina trummor. Och den som hört Forkelids utsökta tolkningar av Coltrane på albumet Plays for Trane kan utan tvekan finna fler jämförelser än i stycket Indian summer på det här gränsförflyttande och av högspänning laddade albumet – som för övrigt avslutas på ett formidabelt sätt med en mäktig Postlude.