Charles Lloyd
Figure in blue
Skivbolag: Blue NoteFormat: CD/LP/DL
Recenserad av: Tony Ernst
Publicerad: 21 nov 2025
Charles Lloyd närmar sig nittio, och är väl inne på slutspurten på sin andra av sina två stora karriärer. Den Memphis-födde saxofonisten omfamnar egentligen allt det som är bra med det stora landet i väster: med sina afrikansk-irländsk-cherokesiska rötter är han som ett levande montage av de storartade drömmarna om frihet. Man har alltid kunnat höra hela världen i hans musik.
Efter sin storhetstid på 1960-talet med plattor som Of course, of course och The flowering försvann han under nära nog tjugo år och kom först tillbaka när ECM kallade i början av 1990-talet. Anledningen till frånvaron ska ha berott på moderns död och den själsliga kris det innebar. 2015 skrev han på för Blue Note och Figure in blue är hans elfte album för bolaget sedan dess. Nu är han likt en äldre statsman som på ålderns höst grundligt, men lite tassande, tar sig an jazzens eviga värden. Fortfarande vital, aktuell, livgivande.
På Figure in blue spelar han vemodigt och vackert i en triosättning med pianisten Jason Moran och gitarristen Marvin Sewell. Samspelet här är subtilt och sömlöst. Det är långsam musik, men utsökt utförd, och Charles Lloyd lägger ner sin själ i tonerna som kommer ur saxofonen. De fjorton låtarna här blir till högtidliga hymner som man andäktigt tar sig an. Blir det inte tråkigt då, undrar ni? Nej, det blir aldrig tråkigt. Trots att det här är en dubbel-cd som sträcker ut över en och en halv timme så leder Lloyd sin trio på ett närmast rörande vis.







