Britta Virves

Något av det bästa jag vet är att sätta på en platta och redan vid första tonerna instinktivt känna att anslaget är klockrent, genuint, att artisten och bandet har gjort jobbet att på allvar ta med lyssnaren in i en magisk och underbart vacker värld där du, om än bara för en stund, kan vila, flyta fram tyngdlöst och drömma dina finaste drömmar.

Det är ytterst sällan jag stöter på dessa album, men jazzpianisten Virves tredje soloalbum har denna kvalitet. Tillsammans med Jon Henriksson på bas och Jonas Bäckman på trummor väver Virves fram tolv alldeles utsökta, skimrade och luftiga låtar väl förankrade i den moderna jazztraditionen. Road to Breamar är en jazzmaräng jag kan lyssna på hur många gånger som helst.

I ett par låtar bidrar Daniel Migdal elegant med fiol, som i den korta men fräna Stepping out där Virves sololirar fantastiskt på synt, och på Simple things sjunger ingen mindre än Genevieve Artadi så där som bara hon kan.

Jag rullar ut den röda mattan för Brita Virves. Må jag snart få möjlighet att höra henne live.