Kjetil Mulelid

Kjetil Mulelids första soloalbum, den meditativa lockdown-smörjelsen Piano, släpptes 2021 på Rune Grammofon. Det betyder ingalunda att Mulelid är en färsking. Han har varit involverad i en rad projekt, oftast med genre-skygglapparna avlägsnade. Han leder sin egen pianotrio, delar duon Kjemilie med sångerskan Emilie Vasseljen Storaas – och i fjol släpptes Blues and bells, där Mulelid bildar duo med jazzvokalisten Siril Malmedal Hauge. Den sistnämnda duons medlemmar ingår också i Fieldfare, en grupp som skapar aningen mer poporienterade men ändå jazzeteriska låtar.

Fieldfares (tillika pianotrions) trummis Andreas Winther är även en del av kvartetten på Kjetil Mulelids nya platta i eget namn. På Agoja utgör de stommen i musiken, där Mulelids piano, Wurlitzer, Rhodes och syntar får smidigt sällskap av Bardur Reinert-Poulsen (från instrumentalkvartetten Wako, ytterligare ett band där Mulelid ingår) på elektrisk och akustisk bas och Jaga Jazzist-jeppen Lars Horntveth på pedal steel guitar och medproducent-sysslor.

Albumtitelns Agoja var det första ”ordet” Mulelids nyfödda son utbrast i. Passande, då skivan känns som lite av en pånyttfödelse. Här finns fokus, inspiration, skönhet och säkert samspel i mängd. Agoja innebär också Mulelids första skiva på Odin Records efter ett långt samarbete med Rune Grammofon.

Det för Mulelid så väbekanta pianotrio-stuket ruckas rätt rejält: med nyss nämnda pedal steel, och med skivpremiär för Mulelids olika elektriska klaviaturer som adderar nya nyanser i ljudbilden. Och inte minst: med gästspel på så gott som varje spår. Wako-kompisen Martin Myhre Olsen gästar på sax, trumpetarna Arve Henriksen och Mathias Eick dyker upp på varsin låt, saxofonisten Trygve Seim på två andra spår.

Det är en melankoliskt tintad, levande musik vi hör, där allt tycks vara möjligt.