Mats Edén

En kurir knackar på min dörr. Hon kommer med en angelägen flaskpost. I flaskan hittar jag en cd, ett format som fanns på 1900-talet. Det glimmar och gnistrar om plastbiten när jag håller upp den mot ljuset. Den slinker in i cd-spelaren och ur högtalaren kommer ett flöde av klanger och toner. En fot stampar takten och blir en del av ett kärleksmöte.

Som mopedyngling drabbades värmlänningen Mats Edén av kärlek till den norska musiken. Via Groupa sökte han in på tonsättarutbildningen på Musikhögskolan i Oslo. Nu bor han i Skåne. Mats Edén bär inom sig en till synes outsinlig kreativ källa där han kan ösa ut låtar. Mycket har hamnat i Groupas repertoar, annat har mynnat ut i kammarmusik men det finns också det som blev … låtar.

En liten del, 21 låtar, finns på detta album. Inspelade i ett krypin i skånska Dalby på en liten Zoom-inspelare. Filerna skickades till Tellef Kvifte som lagt på rymd, ”bara lite”. Han spelar på en ”Malungsfela” med sensträngar och rakt stall fast G är silverspunnen. Harding med likvärdiga sensträngar (även på E-strängen). En viola d’amore finns också med.

En ensam spelman med mycket musik, mycket energi, mycket vilja. Jag hör eko av Spak Erik, Ekor Anders, Blank Anders och Petters Erik. Andra kan säkert känna igen andra förebilder. Mats Edén är marinerad i musiken. Det sprakar om det här albumet, kanske årets bästa redan nu.