Tineke Postma

Nederländska saxofonisten och kompositören Tineke Postmas åttonde album är kantat av opera-influenser, vilket albumtiteln Aria deklamerar med hög röst. Maria Callas är den allra största influensen på musiken – en hjältinna sedan barnsben – men också olika indiskt inspirerade tankebanor och filosofier. Även europeisk klassisk musik ekar i styckena. Utifrån sett landar Tineke Postma ändå i ett uttryck som hör hemma i jazzens värld. Aria kan med fördel paras ihop med stämningarna hos Wayne Shorter, Bill Frisell eller Paul Motian.

Ordet aria kan ju utläsas som sång eller melodi på italienska – och inte minst som luft. Något Postma är väl medveten om och något hon utnyttjar i sin skickligt syresatta musik. Melodilinjerna är starka och samspelet andas just frisk luft när Postmas gitarrist Ben Monder, kontrabasisten Robert Landfermann och batteristen Tristan Renfrow förverkligar Postmas dröm om en inspirerad och introspektiv musik, som gjord att sjunka in i. Komponerad musik varvas med frisinnade improvisationer till en smidig helhet.

Som i Hymn for Hestia, ett ode till hemmets gudinna i den grekiska kulturen under antiken, och starkt covid-relaterad. Med en strofisk aria-struktur och en rytmik påverkad av karnatisk musik från Indien visar Tineke Postma sin mångsidighet och musikalitet med eftertryck.