Bill Laurance & The Untold Orchestra

Efter fjolårets fina duoskiva tillsammans med Snarky Puppy-kollegan Michael League väljer pianisten Bill Laurance en betydligt större sättning för denna utgåva när han tar sällskap av de arton stråkmusikerna i The Untold Orchestra. Jazz, inte minst med just piano som soloinstrument, tillsammans med stråkar har gjorts många gånger förut, och ofta med outhärdligt sliskiga ballader som resultat. Här finns det ingen som helst risk för det. 

Laurance använder i stället stråkarnas kraftfullhet när de riffar loss i stundtals närmast Philip Glass-liknande, malande rytmer, där de båda kontrabasarna får gott om utrymme. Här finns ingen trummis, men stråk-arren gör att det ändå är stort rytmiskt fokus. Kompositören själv tar ofta ganska lite plats, i första låten dröjer det runt åttio sekunder innan den första pianotonen hörs, men de melodier som ändå dyker upp är riktigt snygga och smälter ofta in bland stråkarna snarare än att vara en solostämma framför dem. 

Bill Laurance är klassiskt skolad och det märks här. Helheten i kompositionerna är det primära, men här och där finns det ändå tydligt jazziga element, som violinsolot i Lyra. Stråkorkestern gör en briljant insats, dess stora dynamik präglar samtliga låtar, och Bloom är en riktigt stark skiva.