Bill Frisell, Kit Downes, Andrew Cyrille

En högtidsstund för er som gillar sättningen elektrisk gitarr, piporgel och trummor. Det är den gamle spjuvern Bill Frisell som teamat upp med organisten Kit Downes och trummisen Andrew Cyrille.

Det här är en ljudmässig meditationsstund, stilla, utforskande och oerhört suggestivt emellanåt. Musiken framkallar ibland bilder av mekaniska förlopp, repetitiva, metalliska, men övergår stundtals också i vad vi brukar kalla musik, med melodilinjer och harmonier, som i Kit Downes ljuvliga El, 4:54 av stillsam magi (där cellisten Lucy Railton också medverkar). 

Annat är mer eteriskt, flyktigt.

Det finns något djupt fascinerande med de här tre improvisationsgiganterna och hur de samverkar, hur de tre instrumenten hela tiden befinner sig i omedelbar kommunikation med varandra. Lyssnande lika mycket som spelande.

Musiken spelades in två varma vårdagar 2022 i St Luke in the Fields, Greenwich Village, New York, och med kyrkans orgel i barockstil med 1670 pipor.

Materialet utgörs i huvudsak av originalkompositioner, men här finns också ett par tolkningar av en norsk och en ungersk folkvisa. Jazzskribenten Philip Watson liknar i skivans liner notes gruppen vid en pyramid, där den fjärde ytan utgörs av själva musiken.

En ganska fin bild av de här tre.