Naoko Sakata

För några år sedan gjorde Naoko Sakata en solokonsert i Hjällbo kyrka i samband med en jazzfestival. Vi var inte så många som hade tagit oss till förorten i nordöstra Göteborg, men det är en konsert som stannat kvar i minnet. Musik med stor koncentration och frihet i en fascinerande kombination. Sedan dess har solomusiken blivit den japansk-svenska pianistens signum med förra plattan Inner planets och nu även Dancing spirits, utgiven på Anna von Hausswolffs skivbolag Pomperipossa vilket jag tycker är extra kul eftersom det borde leda till att Naoko Sakata hittar en ny publik. 

Anna von Hausswolff har själv spelat in i Annedalskyrkan, fast med kyrkorgel, och det är där Dancing spirits växt fram. Det är en betydligt större kyrka än där jag såg Naoko Sakata och jag funderar på i vilken utsträckning rummet, byggnaden och akustiken påverkar improvisationerna. Det känns som att musiken har en större rymd och ett annat djup. På Improvisation 3 regnar tonerna och det är som att kastas ut från stormens öga till en smeksam morgonrodnad. Ett av flera exempel när Naoko Sakatas pianomusik försvinner in i svindlande musikaliska skeenden.

Jag gillar att hon inte värjer sig för det svåra och i nästa ögonblick lämnar det förföriska och kastar sig ut i rytmiska figurer eller om det är ett kaos av infallsvinklar. 

En musiker som går från klarhet till klarhet. Hoppas vi snart kan sitta och se henne spela och även följa musiken med ögonen, i en livesituation, vare sig det är på kyrkbänken eller i en jazzkällare.