Disquiet

Disquiet är en kvartett som leds av elektronikmusikern Christof Kurzmann. Förutom Kurzmann med mjukvaran Lloopp och röst, hör vi Sofia Jernberg på röst, Martin Brandlmayr på trummor och Joe Williamson på kontrabas. Musiken, 47 minuter i ett svep på cd, uppfördes 2018 på den musikaliskt radikala festivalen Nickelsdorf Konfrontationen. Nickelsdorf är en liten stad i Österrike nära den ungerska gränsen. 

Det är en politisk skiva utan kampsånger, ljudbilden är samlande samtidigt som personliga inlägg spritsar och ritsar framförandet. Invävt i musiken finns ett tal där den belgiske EU-parlamentarikern Guy Verhofst dömer ut EU:s Donald Tusk och ledarna i Ungern, Österrike och Italien för deras själviska flyktingpolitik. Sedan kommer efter cirka nio minuter oväntat en lågmäld och välmaskerad version av Abbas popdänga S.O.S. framförd av Christof Kurzmann och Sofia Jernberg, han med en mjuk skyddslös röst (som påminner om den brittiske sopransaxofonisten, sångaren med mera Lol Coxhill) och hon mer som en hotfull skugga, vilket får nödropet att hamna i ett nytt sammanhang. Från nästan stillhet till ett raskt gående, snackande, ropande, viskande demonstrationståg. Tempo och intensitet går i vågor. Överraskande trummor med skarpa trumstockar, bottendjupt muller, stråkbas och vass diskant.

Ur en stark form kommer musiken fram tätt, mjukt och poetiskt, Sofia Jernbergs röst är råsocker på en vetebulle. Med tio minuter kvar skruvas intensiteten upp. Verket avslutas med Joe McPhees poem Song for beggars. Känslorna sprakar mot huden, klanger och budskap i symbios.