Gilad Hekselman

I början av år 2020 hade gitarristen Gilad Hekselman skrivit en bunt nya låtar tänkt för att spelas in av ett band, men då pandemin slog till lades alla låtar i en mapp på hans dator i Tel Aviv märkt ”song demos” i väntan på att kunna spelas in. Veckor blev till månader och låtarna utvecklades i stället till ett soloprojekt. 

Resultatet blev en hemmaproduktion som är full av lekfullhet och äventyr ut i nya ljudlandskap. Gitarren är ständigt i centrum, och runt den fylls det på med stråkkvartetter, samplade trummor, syntar, visslingar med mera. 

Gilad Hekselman har varit en hipp katt i New York sedan han kom dit 2004, hans spel och kompositioner andas verkligen nutid exempelvis med det stora intresset för arabiska influenser som hörts tydligt i mycket jazz från NYC senaste åren. Ibland låter han som en fortsättning på Kurt Rosenwinkel men som gått sin egen väg och hittat sitt egna personliga sound. Några gäster finns på Far star, exempelvis har flera spår Eric Harland på trummor och på en låt gästar keyboardisten Shai Maestro, bland andra. 

Hårt svängande grooves samsas med bitcrushade gitarrer och syntackord, med den ofta lite fyndiga gitarren i centrum. Det blir en färgsprakande helhet som verkligen andas pandemitidens isolering, och musiken har rört sig mot ett mer processat syntigt sound som ger skivan lite av en hipsterkaraktär – på ett bra sätt. Det är svårt att inte gilla den skönt livsbejakande musiken och ofta kommer jag på mig själv med att mest sitta och le, sippandes på en dyr IPA.