Gustaf Ljunggren with Skúli Sverrisson

Sverige möter Island på en förnämligt finstämd skiva med nordiska klanger, mitt emellan ambient, gitarrjazz och nyklassiska kompositörer. Svenske gitarristen och multi-instrumentalisten Gustaf Ljunggren har laddat upp med en veritabel arsenal av instrument, utan att det på något sätt känns överlastat. Lapsteel, pedal steel, bariton-ukulele, en fyrklöver av akustiska och elektriska gitarrvarianter – men också piano, keyboards och trummor. Allt hamnar på rätt plats.

Ljunggren parhäst här är en av hans förebilder; den isländske basisten Skúli Sverrisson, som spelat med favoriter som Bill Frisell, Laurie Anderson och Ryuichi Sakamoto. Ett högpotent samarbete, alltså. Albumet Floreana bjuder på introspektiv instrumentalmusik – ett svindlande vackert spår heter Bottomless siestas – som inte ligger miltals från nyss nämnda Frisells audiella penseldrag i sin palett. Detta skulle mycket väl kunna vara en ECM-utgåva, men det är Köpenhamnsetiketten April som släpper Floreana. April var förr känt för utgåvor med elektronisk musik och detta är klart besläktat med ambientmusik. Med gitarrjazz och nordisk folkmusik som integrerade ingredienser.

Gustaf Ljunggren säger att han lyssnat inåt när han skrivit de här musikstyckena, att han låtit melodierna komma inifrån och upp till ytan. Precis så låter Floreana, och det är en ynnest att få ta del av de repetitiva, meditativa, plockande och svävande klanger duon skapar.