Lisa Ullén

Musiken består av två versioner av en svit i tre delar som ryms på var sin sida av en lp. Heirloom (arvegods) – Fragrance (doft) – After sun. Framfört vid två olika tillfällen, på tangenter och strängar och kanske med ett och annat tillbehör. Klangerna och teknikerna är personliga, och vad det är för sorts musik kan man fundera på, men först bör man bara lyssna. Musiken är udda melodisk med ett mått av kärvhet. Storskalig enkelhet och rika detaljer. Den överraskar men slår dig inte i huvudet, visar inte upp sig, men visar något annat, ett slags färd i tid och rum. Den har en dynamik som pulserar med hygglig regelbundenhet, ett slags pågående livspuls som inte ger sig. Och, den klingar inte precis som jazz eller klassisk impro, inte precis som nutida musik. 

Lisa Ullén kom hit adopterad från Sydkorea knappt fyra år gammal, studerade klassiskt piano för trettio trettiofem år sedan och befinner sig som hon själv säger mellan traditioner och identiteter. Jag föreställer mig sviten löst koncipierad, versionerna varierar något i längd och stämning. Heirloom driver på, version två har ett större mått av acceptans och avspändhet, Fragrance avvaktar, väntar liksom in klangerna, finner något vartefter. Lågintensiv gripande musik som fängslar utan varje uns sentiment.