Andreas Tilliander & Goran Kajfeš


Mästarmöte mellan trumpetaren Goran Kajfeš och electronica-nestorn Andreas Tilliander resulterar i sorgsen smärtsamt vacker ambient jazz-electronica. Med en enastående detaljrikedom flätas pulserande minimalistiska drones och basgångar ihop med en svävande trumpet, oftast sordinerad men alltid pregnant. Associationerna går osökt till Jon Hassells och Brian Enos fourth world-ambientplattor från 1980-talet, men där Hassell/Eno målade upp organiskt fuktiga miljöer tar Kajfeš/Tilliander med oss till kargare omgivningar där liv endast är ekon av något som en gång var. 

Det är ett lika andlöst vackert som gediget hantverk ner på mikronivå. Bägge skivsidor öppnar med referenser till olika månar – livlösa världar i silverfärgat ljus. Det är en kall skönhet i gråskala som i mina öron ibland förvandlas till skrämmande postapokalyptiska landskap. Där titelreferensen In C av Terry Riley speglar 1960-talets lekfullhet talar In Cmin till min egen mollstämda tidskänsla.

Pressmeddelandet påstår att varken jazz eller ambient kommer vara sig likt efter denna release. Om detta får framtiden utvisa men inom både ambient electronica och ambient jazz borde In Cmin bli ett referensverk.

Enastående.