David’s Angels

Femtonårsjubilerande David’s Angels har en egen klang bland de jazzgrupper med sång jag hört. Doppar du fingret i deras brygd vet du inte säkert om du bränner dig eller om det är kallt. Här framför de tolv låtar hämtade från de fyra föregående skivorna, åttiotvå minuter att lyss till.

Musiken är ett mörker med egensinniga ljuspunkter. Gästande Ingrid Jensens trumpetton är behärskad, en exakt samlad varm stråle, fullt tryck ibland. Den passar till Maggi Olin på Rhodes och piano med sin kyligare (med strömmen på) och mer utåtriktade klang, flyhänt och brett målande. David Carlsson på elbas och Michala Østergaard-Nielsen på trummor och slagverk spikar med fantasi och säkerhet ihop låtarna. I detta landskap med många möjligheter landar Sofie Norlings sång och tillvaron osäkras, och musiken får liv.

Det finns både kärv tyngd och lätthet över musiken, ett slags obeveklighet. Det är ömt och brutalt och komplext. Det ska inte vara så lättsmält. Break it (black and blue) blir bara bättre och liksom förhöjd, om du råkar lyssna i bilen i en mörk tunnel när en motorcykel accelererar förbi med ett brak och vingelförsvinner i fjärran.