Scott Hamilton

Scott Hamiltons varma och runda tenor har stått stadigt genom åren. Inga modernistiska vindar har förmått rubba den vänlige saxofonisten från Rhode Island, som 1976 flyttade till New York City och snart fann sig spela med klarinettisten Benny Goodman, född 1909. 

Han fann tidigt inspiration i de äldre spelarna, Ben Webster, Coleman Hawkins, Lester Young med flera. I dag är Hamilton runt sjuttio och tittar bakåt och reflekterar över ett framgångsrikt musikerliv. På den här välspelade plattan med Jan Lundgrens trio framför Hamilton musik som är förknippad med musiker han arbetat med. Så är I’ve grown accustomed to her face dedikerad till Ruby Braff, en av Hamiltons gamla parhästar, och Beyond the bluebird till Tommy Flanagan, som Scott spelade med som ung. 

”Jag visste inte hur den här kompositionen skulle spelas den gången”. Nu vet han bättre. Hoagy Carmichaels Rockin’ chair är till trumpetaren Roy Eldridge, vars uppskattning satt långt inne, men som å andra sidan hjälpte honom till New York. 

Ja, ni fattar. Sweet memories. Men främst en lite otippad blandning av låtar, varsamt hanterade av fyra mycket skickliga musiker, väl kontrollerat, melodiskt, classic. Det är Hans Backenroth som spelar bas, Kristian Leth trummor. Inspelningen är gjord i Kållered, med Joar Hallgren och Lars Nilsson vid knapparna. Leth har producerat. Shadowlands av Dave McKenna har jag inte tidigare hört, obildade människa, men gillar oerhört mycket. En hyllning till upphovsmannen.