Amanda Whiting
Lost in abstraction
Skivbolag: JazzmanFormat: LP/CD/DL
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 16 sep 2022
Dorothy Ashby. Alice Coltrane. Jazz framförd på harpa är inte det vanligaste. Men på senare tid har vi hört namn som Brandee Younger och Deborah Henson-Conant. Nu kan vi lägga till Amanda Whiting från Wales.
Hon släppte debutalbumet After dark redan i fjol, samt även en femspårs-ep med covers, varav Kylie Minogues hit Can’t get you out of my head stöps om till den mest himmelska harpjazz. Lost in abstraction är ett ytterligare bevis på vilken talang vi har att göra med. Skivtiteln till trots är det knappast abstrakt eller hyperexperimentellt. Mer avslappnande och bara skönt.
Skillnaden mot debutalbumet ligger i att den klassiskt skolade Amanda Whiting – som skrivit böcker om harpspelande, vilka används i utbildningssyfte – inte visar upp sin tekniska briljans i samma utsträckning. Här finns en större dynamik i samspelet bland de fem musikerna. Chip Wickham faller in fint på sin flöjt. Aidan Thornes bas är väldigt precis. Jon Reynolds trumspel ypperligt varierat och inkännande, liksom Baldo Verdú på slagverk. På Lost bereds även utrymme för en gästande saxofon.
Det är vackert, ofta med en nattlig stämning. Jag blir inte förvånad om Amanda Whitings musik dyker upp på bioduken inom kort. Tills dess förlorar jag mig i egna bilder i huvudet med hjälp av den smått sublima Lost in abstraction.







