Bo Lindenstrand

Trots det fasta bebop-formatet klingar här något som övervinner stil, moderiktighet och tidens tand. Något som gör musiken aktuell och inte bara skickligt och elegant utförd. Bo Lindenstrands saxofon klingar klart av Charlie Parker. Parker (1920-1955) som var nyskapare och vägröjare och för Lindenstrand (1944-2017) var grunden etablerad och marken röjd. Passionen och hängivenheten hade de nog gemensamt.

Kvartetten framför tio klassiker, först Parker’s mood, den kanske mest klassiska boplåten av alla, följd av Caravan, Dear old Stockholm och andra. Thelonious Monks Pannonica lyser extra, och tenoristen Nisse Sandströms Karin tillför nordiskt ljus.

Musiken är inspelad 2001 i studio och ljudet är utmärkt. Musikerna verkar ha inympat idiomet i både hjärnbark och fingrar, och parat med en övergripande lätthet spelar de exakt och med sting. Förutom Lindenstrand på altsax, hör vi Bo Skuba på piano, Per Nilsson på kontrabas och Anders Nyberg på trummor. 

What is this thing called love,frågar sig Cole Porter i sjunde låten. Det kan ju bland annat, som här med Bo Lindenstrand, vara att med stort hjärta förvalta en tradition och försiktigt ta den till nuet.