Mats Gustafsson, Ken Vandermark, Tomeka Reid, Chad Taylor

Inledande The sensation of sliding börjar med en försiktig melodislinga i tjugo sekunder som sänker garden, och så fullt spräck. Musikerna halkar till synes handlöst omkring och försöker bemästra balansen. De lyckas. Vimmelkantiga och liksom nollställda, hör vi lyssnare en melodi leta sig ut ur kaos och musiken blir en tät konversation i ganska raskt tempo där alla höjer sin röst, men inte i munnen på varandra. Ljuden får kontakt och hänger samman. Förslag och synpunkter hela tiden, skärpa snabb uppfattning och öronen på helspänn, det sista gäller även oss lyssnare. 

Förberedelserna inför inspelningen i Chicago var korta och allt är förstatagningar. Det är högljutt och kraftfullt som i avslutande Popular music theory, men de spänner också stillsammare vävar som i Drops of sorrow, accelerating som med sin starka känslosamhet nästan spricker. Allt är mycket skickligt utfört.

Mats Gustafsson på baryton- och tenorsaxofon och flöjter, Ken Vandermark tenorsax, Bb-klarinett och basklarinett, Tomeka Reid cello och Chad Taylor trummor. Såväl väntade som överraskande utbrott och smekningar från de båda träblåsarna, en tät dialog med taggiga och samlade trummor och en påpasslig driftig cello driver på. Gustafsson och Vandermark står för fyra kompositioner var. I mitten på skivan finns sex korta fria duoimprovisationer, som mer abstrakta utsagor. 

Släktskapen med Aaly Trio är uppenbar, särskilt de tidigare skivorna där Ken Vandermark var ständig gäst. Om Aalys nya Sustain klingar uppdaterad frijazz med driv och hetta, lutar Pivot åt en nyfrisk modern parallell till den gamla trion, också med hetta.