Skivrecension

Re:Monk
Mjuksvängande Monk-tolkning

Nylander, Ljungkvist, Spering, Holgersson

Re:Monk

Skivbolag: Supergravity Records
Format: DL
Recenserad av: Leif Carlsson
Publicerad: 18 sep 2026

Jämför man låten Monk’s dream på skivan med samma namn från 1963, med Nylanders färska tolkning från januari i år på skivan Re:Monk, är den lätt att känna igen. Båda svänger gott, originalet med vassare, mer oförutsägbara kanter. Bandledaren Peter Nylander spelar elgitarr, plockar tonerna mjukt och behagligt och rätt diskret. Thelonious Monks pianospel vrenskades ju en del med såväl nedslag som rytmik, och här har Fredrik Ljungkvist på olika träblås en mer energisk skarpare ton, och ligger närmare originalinspelningarna. Christian Spering på kontrabas och Jonas Holgersson på trummor spelar väl, omfamnande och sammanhållande. De får också höras, men sticker inte ut. Peter Nylander själv skuggboxar fint mot Fredrik Ljungkvist när denne släpper loss.

Det är mycket Monk nu, och gärna det. Jämfört med framför allt [Ahmed] och även med Richard Andersson, Rudi Mahall med flera (båda recenserade i Lira #2 2026) är Re:Monk en avslipad, snirklande, rätt tam Thelonious-tolkning, och musiken blir en smula konventionell. Originalet kan förstås alltid rekommenderas också.


Fler recensioner

Annonser