
Chris Potter
Sunrise reprise
Skivbolag: Edition RecordsRecenserad av: Ulf Johanson
Publicerad: 17 sep 2021
Fokusera eller gå under! Det här är musik som kräver full uppmärksamhet. Ger man den det blir man rikligt belönad.
Chris Potter är åter med sin elektrifierade Circuits Trio med keyboardisten James Francies och trumslagaren Eric Harland, och förefaller ha spelat in Sunrise reprise på en enda septemberdag 2020, i en (tillfällig) öppning i coronarestriktionerna.
Att de tre är spelsugna är utom allt tvivel. Det är tveklöst Potter, med välskrivna melodier, en hel del halsbrytande svängar, ett underbart sväng och långa svindlande solopartier. Potter tycks ha ett outtömligt flöde av idéer, men faller aldrig för frestelsen att söta till det, göra linjerna mjukare. Med Potter är det jazzrally.
”Han kastar sig obehindrat ut men landar alltid, som en katt, på alla fyra”, säger min vän M. Just så!
Därtill kommer den inspirerade användningen av elektronik, precis som på första plattan med den här sättningen, Circuits. I stället för en basist i bandet använder Potter sampler och keyboards. Och nej, det låter inte det minsta daterat, bara roligt, vitalt och mycket kraftfullt.
Chris Potter spelar tenor förstås men också sopransax, klarinett och flöjt, vilket är återhållsamt i jämförelse med den soloplatta, There is a tide, han också spelade in förra året, då han i hemmastudion hanterade fjorton instrument.
Han är något av ett fenomen Potter, fantastisk musiker, oerhört efterfrågad, och samtidigt med ett oglansigt yttre som snarare pekar på universitetslärare.
Starttips: Serpentine är Circuits trio på full gas, The peanut en skimrande ballad.







