Rodrigo Costa Félix

En av de allra bästa fado-artisterna i den våg som svept över Portugal och en stor del av världen på senare år är Rodrigo Costa Félix. Han växte upp i en musikälskande familj och började sjunga fado redan som barn. Men det är förstås först i mogen ålder och med livserfarenhet det blir på riktigt. 

Fado handlar om längtan, sorg, vemod, kärlek. Efter ett par bra skivor som vuxen kommer nu en tredje med både egna och andras verk. Framför allt skriver han poetiska sångtexter själv. Han gör det bra och trovärdigt, och har en fin mustig röst och en fin fado-artikulering. Bakom honom finns en trygg uppbackning av i högsta grad professionella musiker i en mycket snygg produktion. För mig är det precis så här attraktiv fado ska låta. 

Hans poem är förstås nostalgiska och sorgsna som genren föreskriver. Men det blir inte pråligt eller påklistrat. Jag upplever honom som en ärligt känslofylld människa, även om han i den mest sorgsna sången påstår att han aldrig upplevt äkta kärlek i en relation, utan alltid varit falsk. I så fall har han lurat både kvinnan han vänder sig till (frun och mor till hans barn) och mig som lyssnare. Så lite opålitlig är han nog …

Mer om Rodrigo Costa Félix kan man läsa i fina svenska boken Fado, där den nyligen bortgångne entusiasten och Lira-recensenten Ulf Bergqvist intervjuade honom. Tempo är en mycket fin skiva, en perfekt fado-introduktion i modern stil.