Skivrecension

The common denominator
Fusion

BEQ

The common denominator

Skivbolag: Sonde Records
Format: DL
Recenserad av: Jonas Lidbrandt Persson
Publicerad: 19 sep 2025

En svensk kvartett som blandar 1970- och 80-tals-fusion (typ Allan Holdsworth och Casiopea) med moderna jazz-funk-rock-influenser (lite Snarky Puppy-vibbar), samt lite mjuka jazz-arrangemang med Messiaenska passager? Jajamän.

BEQ (Bokros Electric Quartet) har gjort en god samling låtar, som samlas under albumnamnet The common denominator. Den gemensamma nämnaren är gitarristen och kompositören Andreas Bokros. Med sig har han Adam Sass – keyboards och trumpet, Albin Andersson – bas, och Christoffer Hedén – trummor. Tillsammans framför de Bokros låtar, som har en förkärlek till den klassiska jazzfusion/jazzrock som sprang fram i början på sjuttiotalet. Och, där teknisk skicklighet var ett utmärkande drag. Så även bland dessa musiker.

Om vi zoomar ut kan vi se en viss bredd på låtarna som BEQ samlar under sitt fusionparaply. Exempelvis i låten Sushi girls med intrikata rytmer och taktarter. Är det inte en elvatakt i inledningen med det ostinatoaktiga gitarriffet? Eller den avslutande låten Messiaenesque, som med sina elektroniska ljudskiftningar ger oss en drömsk avslutning i Olivier Messiaens anda.

Det härliga med The common denominator är att den växer. Ja, det låter lite klyschigt. Ändock. Låtarna (och dess ljudbilder) har en fallenhet att så några frön, för att sedan blomma ut. Det kan dröja ett tag, men efter hand så får de en alldeles egen växtkraft.

Så, när jag vill ha en modern fusionaktig musikupplevelse kommer jag att lyssna på detta album. Och det kommer att ske lite nu och då. Ett härligt album för den som vill få en dos jazzfusion med en twist.


Fler recensioner

Annonser