Wolfgang Muthspiel, Scott Colley, Brian Blade

Tredje skivan med denna trio bestående av Wolfgang Muthspiel på gitarr, Scott Colley på kontrabas och Brian Blade på trummor. Redan i första spåret, Lisbon stomp av Keith Jarrett, hörs det i improvisationen att det här är en extremt samspelt trio. Basen kompletterar gitarrens melodier och ackord på ett lyhört, närmast telepatiskt sätt; de rör sig i ett väldigt fritt territorium rent harmoniskt men det är knappt jag som lyssnare tänker på det förrän efter ett par genomlyssningar. Temperamentet höjs sällan utan det är i de harmoniska detaljerna och mjuka samspelet fokuset ligger för dessa supermusiker. 

Pradela är en typisk ECM-ballad men de nästkommande Flight och Roll har något mer egenartat över sig med akustisk gitarr som kompar och här hörs en lätt touch av fusion i kompositionerna. 

Det är en trio som verkligen verkar trivas i varandras sällskap, det finns något trevligt och samtalande i musiken som håller lyssnaren intresserad även om intensiteten egentligen aldrig intensifieras eller alltför stora musikaliska risker tas. Användandet av syntgitarr i balladen Christa’s dream är kanske det mest oväntade på denna kompetenta jazzskiva, som är klart bättre och mer varierad än den förra.