Purbayan Chatterjee

Sitar-maestron Purbayan Chatterjee älskar jazz. Samtidigt är han arvtagare i en musikalisk släkt som förvaltar rika traditioner från indisk klassisk musik. Det innebär en svår och viktig balansgång där han kommer att bedömas både av purister från äldre generationer och av yngre lyssnare. Men han är ju inte ensam om att fusionera indisk musik med olika genrer från hela världen.

Jag tycker att han framför allt lyckas med det kanske viktigaste i sammanhanget, att bevara sitt sitarspel rent och vackert. Men skivan spretar mycket åt olika håll med många energiska inslag som drar lyssnaren iväg på utflykter i helt olika ljudlandskap.

Det kan man tycka olika om, till viss del är detta en smaksak, men för mig blir de mest njutningsfulla partierna de där man återigen landar i sitarens famn. Chatterjee samarbetar här bland annat med tablaspelaren Zakir Hussain och även flera andra av musikerna på skivan har tidigare spelat med John McLaughlin på Shakti-konserter och -skivor. Ändå är Purbayan Chatterjees fusion så mycket annorlunda, om än svårbestämd till genre.