
Nduduzo Makhathini
uNomkhubulwane
Skivbolag: Blue NoteFormat: CD/LP/DL
Recenserad av: Magnus Östnäs
Publicerad: 20 sep 2024
Sydafrikanske pianisten och kompositören Nduduzo Makhathini har utvecklat en tonkonst som väver samman en rad skilda musikaliska traditioner, zulu-traditionen, den från hans föräldrars kyrka i Sydafrika, den modala jazzen. Här finns Abdullah Ibrahim och tenorsaxofonisten Bheki Mseleku sida vid sida med McCoy Tyner, John Coltrane och pianisten Randy Weston.
2014 debuterade Makhathini med Sketches of tomorrow och Mother tongue, den förstnämnda med anspelning på Ornette Colemans The shape of jazz to come. 2015 kom genombrottet med Listening to the ground, där bland andra svenske tenoristen Karl-Martin Almqvist medverkade.
Sedan dess har det blivit ytterligare sex plattor där de två senaste släppts på Blue Note. På dessa inspelningar har Makhathini arbetat med några av Sydafrikas starkaste rörblåsare. På nya skivan uNomkhubulwane är det utan blåsare, på trio tillsammans med den kubanskfödde trumslagaren Francisco Mela och basisten Zwelakhe-Duma Bell le Pere, amerikan av sydafrikansk härkomst.
Plattan är en hyllning till zulu-gudinnan uNomkhubulwane. Elva låtar indelade i tre satser: Libations (”offer”), Water spirits och avslutande Inner attainment som ett försök att berätta kontinentens historia av förtryck och kolonial diskurs ur en annan position än en yttre betraktares. Tretalet kopplat till instanserna historia, nu och framtid, en rening med hoppet som handling och nåden som en form av transcendens ur de mörka erfarenheterna.
Att det är en smärtsam och samtidigt livgivande strävan är bortom alla tvivel. Det här är helig musik, att lägga jämte Coltranes A love supreme. Makhathini beskriver det som ett lyssnande, ett citerande ur en ur-text, tolkat genom nguni-språket, dess ord och fonem. Han skriver om skapandet av världen i ett slags urinskrivningens första vattendroppe, manifesterade i det språkliga klickljudet, qa, använt i zulu- och xhosaspråken i Sydafrika. Lyssna till dess framväxande ton i inledande Omnyama. Det skall inte beskrivas. Det ska avlyssnas med örat mot marken.







