
Swote
Take off
Skivbolag: Augusta MusikFormat: LP/DL
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 20 nov 2026
Where are we going? löd titeln på debutalbumet (utgivet 2020) med duon Swote, och nya, andra albumet heter alltså Take off – från att packa och göra sig klar till att äntligen ge sig av. Så låter också Emma Augustssons och Frida Rolfsdotter Thurfjells samspel på cello och tenorsaxofon. Först testade de, lite försiktigt, hur dessa (aparta?) instrument kunde spela ihop och nu har de hittat en mer egen form.
Med undantag för ett par låtar – eller stycken? – som de gjort var för sig, Vilan (av Thurfjell) och sången Take the waters (text och musik av Augustsson), har de komponerat tillsammans. Noterat på papper eller samspelat till kompositioner? Det sista, tror jag. Musiken låter spontan, tillkommen i ett spelögonblick.
Fortfarande är de på väg. De söker, håller på att upptäcka varann. Saxofonen är ofta melodiinstrument. Men inte alltid, ibland spelar cellon i förgrunden. Thurfjells saxofon kan byta ton, ljud och genre från ett spår till nästa: spela melodisk svensk folkton och direkt efter bröla avantgardejazz. Augustssons cello är ännu mer spännande att höra. Hon spelar melodier och kompar, använder stråken och knäpper på strängarna med fingrarna – och hon knäpper på olika sätt dessutom!
Det här är min favoritgenre: den okända och tidigare ohörda, ingen aning vad den heter. Tänk en skala mellan jazz-, konst- och folkmusik. På den skalan placerar sig albumets olika spår på olika ställen.
Emma Augustsson spelar också mellotron och Frida Thurfjell spelar orgel. Jonas Odhner och Dan Olsson har bidragit med elektronik. Varför? undrar jag. Inte för att elektroniken stör men vad tillägger dessa extraljud?
I Take the waters medverkar Anton Svanberg på bland annat trombon och tuba. Musiken byter genre än en gång, det blir nästan en annan skiva. Emma Augustsson sjunger sin egen sång till ett större, mäktigt komp. Fin liten poplåt, om än melodiskt maskerad, som Yoko Ono kunde ha gjort. Ja, naturligt att tänka på henne när Yoko på innerpåsen tackas för inspiration.








